Dagar som denna saknar man Zola!

Nu har det gårr snart två månader sen Zola min alldra bästa vän togs bort. Idag är den en sån sag man bara vill att hon ska stå i stallet. En sån dag man vill ut och rida, känna, vara med henne. Tiden togs ifrån oss, den rann ut. Jag ångrar väldigt mycket med henne, att jag var så dum att ta hem en annan häst när det var hon som var nummer ett fortfarande, att jag satte henne åt sidan. Men hon visste, det tvivlar jag inte en sekund på. 

Jag var i hagen en sommarkväll i sommras och sa hejdå, stack från lägenheten och åkte till stallet. klockan var väl runt tolv när jag gick ut i hagen efter ett par minuter gråtandes i bilen. Att säga hejdå är det tyngsta jag någonsin gjort, men det måste vara tungt, den dagen man inte är ledsen, uppgiven för att ta bort ett djur ja då kanske det är dags att sluta?! 


Jag var inte med den dagen i stallet hon togs bort, jag ville inte. Jag vill minnas henne som levande, och inte liggandes på marken död, jag vill minnas henne som den fina underbara Zola som hon var innan vi fick reda på att hon hade cancer. Efter den dagen hon vart diagnoserad med cancer var det en kamp att åka till stallet varje dag. Det är klart att man ville vara hos henne, men samtidigt inte då man hela tiden kännde att tiden rann ut! 

Förlåt Zola. Min fina Zola! <3
 
 

Ja gjorde det i dag!

Har varit i stallet och ridit en kort stund! Men jag ska inte ljuga i början när jag ryktade och fixa och trixa så var det så himla jobbigt, det skulle vara zola som stog där inte någon annan häst. Kunde inte låta känslorna bubbla inuti mig så släppte några tårar mot Lunas stora svarta, fina hals. Det var också en av anledningarna att jag inte kunde rida speciellt länge, för när ja väl var ute och red var mina ögonfransar fortfarande fuktiga och de frös ihop! Så det va inte så behagligt precis. Men nu i efterhand är jag mycket glad och nöjd.

// Madde


Gammal tant?

Jag brukar nästan alltid kalla Zola för gammel tanten, men jag kan inte påstå att jag kunnde kalla henne det i dag haha. Skulle longera henne lite lätt på åkern, jag hade tänkt mig lugn trav bara så hon får göra någon annant med mig än bara en promenad. Men Zola tyckte det va ett perfekt tillfälle att leka unghäst och hoppa runt och bocka och springa som en idiot. Jag lät henne springa av sig men gillade inte att hon skulle bocka och sparka när jag hade henne i linan. Men sen lugnade hon ner sig lite och jag fick det lugna traven jag hade tänkt från början.
 
Sen när mamma kom och hämtade mig så sa hon " man kan väl inte påstå att Zola värkar sjuk, hon som springer som en tok i hagen ". Tror damen har lite överskotts energi vad tror ni?
 
En gammal bild från arkivet när vi har löshoppat tror jag?
 

träning

I dag har jag fått tränas i alla fall, det vart hoppning i dag på schemat snacka om jag har längtat! Började med Luna först och det gick super! Hoppade ett litet kryss och en liten oxer. Verkade som det var lika länge sen för Luna som för mig att hoppa. I början var det lite läskigt så hon vägrade men sen rullade det på i stora språng!                                         Sen vart det att hoppa Chillie också! Kan presentera henne lite snabbt.            Hon är en angeloarab på 15år (tror jag) med egen vilja! Att hoppa henne var roligt, i början tvekade hon också (det är nog jag som är ovan och tvekar lite också hehe), men sen rullade det på med öronen spetsade framåt! Så nu kan jag nog sova gott, ganska bra det för klockan är satt på 05:50 för att hinna med utsläppet innan högskoleprovet!     //Madde bloggar från mobilen


Tömkörning!

Jag har inte skrivit något om hur det gick när jag tömkörde Zola i onsdags!

Efter en galoppsväng i hagen med bästisen Cimba tänkte jag att hon skulle vara "lite" trött, jag menar hon har inte rört på sig ordentligt på flera månader, och vi börjar se att hennes muskler i ryggen börjar försvinna samt att kondisen inte är på topp längre. Därför tog jag tillfället i akt att tömköra henne, dels för det är väldigt bra träning, samt att det är en träningstyp som Zola gillar!!

Jag valde att tömköra i paddocken då klockan var runt 5 och många bilar är i rullning. Jag hade tänkt tömköra i skritt bara, men efterson hon var så jäkla pigg i skritten och spårade perfekt valde jag att ha in lite trav också, vilket hon tyckte var super roligt. Kanske lite för roligt då hon små skuttade lite. Hon lyssnade väldigt bra, och var väldigt samarbetsvillig. Det märks tydligt att hon INTE är en sällskapshäst. Hon älskar arbete. Jag tömkörde i ca 35 min innan det började regna!

Jag är väldigt nöjd med passet, och jag ska köpa en egen tömkörningsgjord samt tömmar, då det kanske får bli så att Zola får börja gå lite hårdare i veckorna med tömkörning. Och med hårdare menar jag inte speciellt hårt kanske tömkörning 3ggr veckan med skritt och lite trav. Då hon har en tendens till att bli lite elak när hon har för mycket energi, och jag ser helldre att hon får lite mer motion samt foder som täcker upp för den motionen än att vi ställer av henne helt och att hon får mindre foder men ändå blir stisig/hoppig/små sur pga för lite motion!

Men vi får helt enkelt se, om inte annat är det väldigt bra motion samt träning för matte!! (:


Inspration

Kollar runt på olika bloggar på folk som tävlar i både dressyr och hoppning, skacka om att man får inspration och nu vill jag verkligen hoppa!! Hoppade lite i sommras på mina kompisars lilla hopp ponny, men arnars var det kanske ett år sedan jag hoppade?!?. Det är så himla roligt, men samtidigt är jag lite skraj och det händer att jag tappar modet och styr bort från hindret haha (snacka om att man ser besvikelsen i hästens ögon när den inte får hoppa). Men om man började hoppa regelbundet igen skulle det nog inte vara några bekymmer!
 

Haha hittade denna bild i arkivet! Ni kanske förstår att jag sitter som en köttbulle då jag inte trodde att det skulle bli något större hopp! Licksom kolla vart bommarna ligger haha, min lilla groda!
 

Måndag igen

Då var det måndag igen! I dag är det Bisses dag med Zola men kanske är snäll och fixar allt i stallet då jag ändå ska upp till Luna. Bisse ska nämligen jobba på våran gamla högstadieskola som vikarie i dag haha sen ska hon bort runt fem, så det bli lätt stressigt för henne. Så kan passa på att vara snälla lill syrran i dag!
 
I dag kommer jag rida ut själv på Luna ser det ut som, det är första gången jag rider ut helt själv på henne så vi får väl se hur det går. Men tvekar på att det kommer gå dåligt lite nervöst kommer det nog vara eftersom hon inte har en kompis med sig, men det är väl bara vänta och se.
 
En liten hagbild på De La Lune

Promenaden

Glömde skriva igår men med Zola så gick jag en promenad med sällskap av Josse och Peggsan. Zola ömmar i stort sett ingenting sen vi tog av henne skorna helt. Det är väl när det kommer en stor sten hon tycker att det gör ont. Men i går ömmade hon inte alls och vi travade lite till och med på vägen :) .
Mina planer i dag för damen är nog lite longering så hon får springa av sig lite energi.
 
Ringde vetrinären i går men fick inte tag på honom. Kan också erkänna att när han inte svarar så skjuter man upp samtalet lite till. Som sagt i alla andra inlägg så har hon inte ont.
 
En bild från promenaden, Zola gillar inte alls att pussas haha.
 

Okej VS inte okej

* Inte okej att det är så kallt! Kommer inte ha några fingrar kvar efter ridpasset i em.

* Jag ska ut på Luna med Josse och Cimba som sällskap mer än okej!

* Har ont i huvet, tror att jag börjar bli beroende av te INTE OKEJ (huvud värken inte tet haha)

* Har jätte god glass hemma som jag ska moffa i mig mycket okej! (Passar bra med kylan haha)

// madde

// Madde


Klincik i går

Ja jag sulle skriva redan igår om hur klinicken var men glömde helt bort det!
 
Men det var mycket intressant och jag i alla fall fick lära mig nya saker. Ni får väl tycka vad ni vill om mig nu men en sak jag inte trodde var så viktigt under en hoppsadel är en fårullpadd. Enligt Peter Winslow som höll i klinicken så går det inte att passa ut en sadel som passar både över hindret som i markarbetet. Padden förhindrar att sadeln åker upp på bogen i hoppet. En annan sak som jag inte riktigt visste heller är att i england får man tävla dressyr med svanskappa. Efter klinicken i går tycker jag även att det ska införas i sverige.
 
För jag tycker det är lite konstigt att man får tävla med förgjord som spänns övermanken för att sadeln inte ska åka fram, men inte en svanskappa. Men jag tor också att (som även jag skulle kunna göra) många inte vet att man måste prova ut en svanskappa som passar hästen. Det är klart att det bli obehag om man har en som inte passar.
 
Som Peter förklarade igår så verkar en förgjord trycka mera och hämma steget än en svanskappa. Men måste även tillägga att jag lärde mig de här kunskaperna i går, plus att jag har nog inte vavrit så insatt i vad man får tävla i och vilka redskap man kan använda för att förhindra att sadeln åker fram.
 

Klinick

Sitter på klinick just nu!

Skriver mer sen ;)

// Madde


Vågar man skriva fina hösten?

Ska man våga skriva att det är jätte fint väder ute, eller komemr det sluta som här om dagen i spöregn haha. Ne men i dag blir det upp och rida grannens häst, fixa och trixa i stallet hos Zola och ev gå en promenad med henne.
 
Egentligen är det Bisses dag i dag att ta hand om Zola, men hon är på kurs ochvi ska till Hööks i norrköping i kväll! Det ska vara någon form av klinick om hur man provar ut sadlar, tror jag haha har inte så bra koll! Men det ska bli spännande!
 
Men hur gör man för att få gå på sådanna saker?
 
Jo om man är VIP kund på hööks får man erbjudanden o.s.v. (Det ska kanske tilläggas att jag själv inte är VIP kund, men min snälla syster som är det får ta med sig två personer dit!)
 
Ha en bra dag!
 

Hur gör man?

Nu har jag börjat rida en hel del hästar för att vara mig! Har nämligen tre andra hästar jag kan rida om jag vill, men när man byter häst tänker jag nästan hur gör man?!? Haha ne men jag har ju i stort sätt bara ridit Zola i 6 års tid nu tycker jag att det är ganska svårt att rida andra hästar. Men det är super kul att tästa runt, fick faktiskt tästa en ny häst i dag lite grann som jag får ta ut om jag vill :). (Men vill inte blogga om dem då jag inte frågat ägarna om jag får.). 
 
För Zolas del fick hon igår springa runt i padocken får att få bort lite energi! Idag vart det en kort prmenad. Har fortfarande problem med nageltrång därför går vi korta promenader, det är inte för att Zola inte orkar! Men hon var snäll och glad som vanligt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Trotsar vädret

"Det är fint väder i alla fall" & " i det fina höst vädret" är nog meningar man kan stryka från mitt inlägg tidigare! Men josse och jag trotsar regnet och kommer rida ut i alla fall :D .

//Madde


Fint väder

Dint väder är det i dag i alla fall! Hoppas att jag kan promenera lite med Zola i dag. Hon är inte alls så ömfotad som jag trodde hon skulle vara efter vi tog bort skona! Hon har till och med brallat riktigt mycket i hagen haha! Det är klart att det gör ont i hovarna när hon går på vassa stenar, vem skulle inte reagera på det haha. I dag kommer jag även rida ut en sväng på grannens häst, med Josse och Cimba som sällskap så det komemr bli super kul. Speciellt i det fina höst vädret :).
 
Zola för någon dag sen :)
 

Inga skor

I dag när jag skulle upp för att rida grannstalets häst gav Zola mig sina "rodjursögon" som bara hon kan ge mig. Det högg verkligen till i hjärtat att se henne stå där och se förvirrad ut när hon får stå kvar medans hennes hag kompis Cimba fick gå in och jag bara går förbi. Ne uccsh så efter ridpasset på grannens häst vart det en pytteliten skritt tur trots att det inte var min dag ;). Men Zola tyckte inte att det var lika roligt att komma in och motioneras när hon fick tillbaka sin hagkompis haha, men en liten tur fick hon som sagt.
 
Men nu kan det dröjja innan hon rids igen om hon kommer bli riden igen vi tog nämligen av henne skona i dag och det kan ju göra henne öm i fossingarna! Men vi får väl ta det lungt och gå ut och gå med henne i gräskanten på årkarna :) .
 
En ny tagen bild på Zola. Ni kanske förstår lite hur vi tänker när ni ser knölarna på henne och detta är inte alla. Hon är pigg,glad och fortfarande fräch! Men ni ser ju hur det ser ut. Det är inte roligt att pyssla om henne när man får se detta varje gång. Men hon är fortfarade den finaste hästen som finns!  Beslutet är mycket tufft och tar lång tid. Som vi nästan skriver i varje inlägg hon har inte ont!

Snuvig

Det kanske inte var det smartaste att ta av sig tjocktröjjan när jag red en liten sväng i går. För nu är det jag som har svullna halsmandlar och snuva! Men det var nog helt klart värt det! För skulle jag och Henrik gå en promenad med henne då vi inte hann byta om till stallkläder innan vi kom till stallet, men när vi hade gått en stund sa jag bara "fasiken jag vill ju rida!". Så vi knallade tillbaka och jag tog på henne ett träns och tog på mig sjäkv rid hjälmen och satte upp! Vart ett pytte pass i padcken med lite trav och lite galopp, super härligt var det att bara få följa med på ryggen och inte ha någon press på sig! ÅÅ gug sådana hära stunder förgyller hela världen!
 


 



Allt har väl redan skrivits

Ja ni har nog förmodligen redan läst Beatrice´s inlägg om allt som sker med Zola. Tänkte skriva ner lite om mina tankar.
 
Jag går nu sista året på gymnasiet och har redan bestämt mig för att plugga vidare direkt på hösten efter studenten. Men nu när jag tänker efter jag har aldrig ens tänkt på att Zola kommer finnas då. Hon har aldrig varit i mina planer och det käns hemskt. Jag vill bara ha kvar henne så man kan lulla runt i skogen och ta små promenader tills den dagen hon verkligen inte orkar mer. Samtidigt vill jag att Beatrice ska få ha en till häst och utvecklas med som jag kan hjälpa till med när jag hinner. Men vi har inte råd att ha två hästar och det käns hemskt, vill inte att hon ska försvinna. Jag trodde att jag redan hade sörjt henne då vi fick reda på diagnosen, men nu när jag och min syster har börjat prata seriöst om Zola och hennes välmående har allt rivits upp igen. Vet inte hur många gånger jag har gråtit ut i Henriks famn. Allt känns bara piss just nu. Därför bloggar jag och min syster inte så mycket längre. Finns inget att säga, finns inget att skriva.
 

Dags att ventilera!! (långt inlägg)

Jag har inte varit inne här så flitigt på senare tid. Sista inlägget var kanske i Juni?!

Jag har inte riktigt haft orken att blogga eller motivationen. Varken jag eller Madde har väl haft orken med bloggandet, även fall Madde har bloggat flitigare än mig!
Just nu är det tungt för oss. Tungt att ens åka till stallet och titta på sin ögonsten, sin prinsessa, sitt allt!
Som ni vet har Zola drabbats av Cancer, vilket vi har skrivit tidiagre på bloggen.
Idags läget har hon det mycket bra, går och lullar runt i sin stora hage med gräs, går lite i skogen och på banan då och då, när mattorna orkar. Men vi vet att slutet har kommit. Hon är inte längre gamla vanliga Zola. Och mycket har vi nog att tacka hennes ålder också för. Hon har absolut INTE ont, det får ni verkligen inte tro. Hon orkar bara inte med i tempot vi hade förut, vilket vi är fullt medvetna om och därför inte rider vi heller som vi brukar!
Men det är inte det jag vill göra just nu, jag vill komma ut och träna igen, känna att man har mål. Komma frammåt!

Men just nu är det bara tungt att åka till stallet, det är inte roligt längre. Inte ens roligt att åka och rida någons friska häst. Tankarna snurrar bara tillbaka till Zola. Hur var och när det ska ske, när hon inte längre går i hagen utanför stallet där hon stått i 4år.
Jag personligen känner mig så falsk emot henne. Ibland vill jag bara att hon ska dö knall och fall så man slapp ringa slaktbilen, så man slapp tänka "jaha sista ridturen, sista gången jag mockar, sista gången jag sätter på henne täcket!" osv. Får man ens tänka så om sin häst för det första?! Usch!!

Jag vet inte hur länge jag kännt såhär, förmodligen när veterinären ringde och sa att det var Cancer, förmodligen innan också, då det alltid har legat i baktankarna att det fkt är det det rör sig om. Det är inte proteinknölar som en av veterinärenra föreslog. Come on liksom, så dum är jag inte!!

Nej, just nu önskar man att man inte var någon hästägare,  i varje fall när man har tunga beslut att göra. Även fall hästar ger så mycket tillbaka. Och ändå sitter jag och tänker på "när jag har en ny häst!" alltså vad är det för fel på mig!!
Vet inte hur länge jag tänkt när jag har setat framför hööks.se "ååh det där var fin, det skulle passa min nya häst!" Även fall Zola inte behöver något mer, jag menar 18schabrak, 12 täcken, 26grimmor ja ni fattar. Hon berhöver verkligen inget mer!!
Men vad gör man av alla saker när hon inte finns?!
Ska man sälja, slänga eller spara? - Ja det är frågan!

Blir det verkligen lättare med sorgen, och saknaden? - just nu känns det verkligen inte som det...

Ja nu har jag ventilerat lite, och som jag skrev ovan så har Zola inte ont. Jag undanber kommentarer som inte har med inlägget att göra, eller som syftar på att man plågar sitt djur, jag vet att jag inte gör det, utan jag plågar mig själv snarare!




Promenix

I dag vart det en promenad för Zola plutten. Jag drog även med mig Josse och Cimba som sälskap! I början va damen en aning trött men så fort vi kom in i skogen där insekterna var, vart hon väldigt pigg! Hon skulle klia sig mot mig mt bena och lite överallt. Det är inte det lättaste att gå en längre runda med Zola då hon gärna går på en, hon vill inte gå på eget spår det kan ju finnas läskiga saker! I alla fall det tog runt 40min att gå rundan Kolteppan som vi rider på 20-30 min i vanliga fall.
 
Zola fick även nya dojjor i dag!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0