Stall Molke

Jag har ett problem, en rädsla som jag fkt inte skrivit något om här på bloggen. Dels för vad ni läsare ska tycka. Och dels för att jag själv är så super larvig!

Rädslan är att jag inte vågar rida i skogen. Det har blivit mycket bättre. För ett par år sen red jag inget alls i skogen. Då red Madde i skogen och jag på banan (då när vi dela Zola). Nu har jag häst själv och jag måste helt enkelt rida i skogen då jag tycker att det är oerhört viktig träning för hästen!

Jag och Madde fick Zola för snart 7år sen. Innan hade vi ridit på ridskola. Och på dem åren på ridakolan kan jag räkna på en hand hur många gånger vi red ut i skogen. Ganska få om vi säger så!
Efter ett par månader med privat häst hände det något som kunde resultera i ett allvarlig olycka. Men jag och hästen klarade oss oskadda som tur var. Men den händelsen har satt en rädsla kvar!

När jag ska rida ut vill jag helst skritta och trava bara. Och det krävs en lång förberedelse. Om jag ska rida ut på ex en onsdag. Måste jag mentalt planera uteritt ett par dagar innan för att jag ska våga helt enkelt. Ni läsare kanske inte tycker det är någon Big Deal att rida sin häst i skogen. Det tycker inte jag heller förrens det kommer till kritan när jag väl ska sitta upp och rida i skogen. Hela jag späns och jag blir otroligt nervös. Vilket resulterar i att hästen blir påverkad!

Vissa perioder går det bra att rida ut. Oftast så vill jag rida själv om jag ska galoppera i skogen. Jag behöver då inte oroa mig för det andra ekipaget eller om min häst blir het. Då kan jag bara koncentrera mig på oss!
Som tur är har jag Josse till hjälp. Vi har kommit på en idé hur jag ska komma ut i skogen mer. Och det är att jag går med hästen till skogen och sitter upp från en sten. Då kan jag mentalt förbereda mig och lugna ner mig!

Som idag tex. Så var jag inte alls lika nervös för uteritten. Även om den vart lite spontan. Men det funkar för mig att hoppa upp i skogen. För då avdramateseras det lite grann.
Förut har jag varit rädd för att berätta. Då jag tycker det är larvigt och pinsamt "alla kan väl rida sin häst i skogen!". Men alla kan inte det!

Med det sagt vill jag tacka Josse för hon står ut med mina tråkiga skritt turer. Och att det är okej att vara rädd. Men berätta det för någon så man kan hjälpas åt. Jag är inte nära mitt mål men jag är en bit påväg!

Jag heter Alicia och är medryttare på ponnyn Peggy i stallet. Jag är 17 år gammal.

Jag började rida när jag var 8 år på Trolldal och slutade rida där för ungefär ett år sedan. Det var mina vänner som fick mig att börja rida och hålla på med hästar.
Augusti 2009 började jag rida och hjälpa Josefine med Peggy. Och det jag är otroligt glad för, att få vara ute i stallet betyder massor för mig! Jag är ute 1-2 dagar i veckan. :)

 

 

Namn: Josefine Dahlqvist
Född: 26 april 1993
Djur: Peggy, Ts Cimba, stallkatterna

Hej, Jag heter Josefine Dahlqvist och det är jag som bor och äger gården här (eller ja, mina föräldrar) Vi flyttade hit den 22 september 2006.

Jag går Handel på lindengymnasiet i 2:an vilket jag trivs väldigt bra med! På fritiden har jag mina hästar att ta hand om men även vara med mina kompisar. På helger är det fester som gäller, det tycker jag om eftersom jag är väldigt social av mig och älskar att träffa folk.

På hästsidan just nu är det bara hobbyridning på min lilla Peggy som jag även har medryttare till för att hinna med allt :) Cimba är det inridning som gäller och det går riktigt bra faktiskt! :D

mer info kommer.... ;)

(Bild på mig och Zola 2010)

Mitt namn är Beatrice och just nu har jag en foderhäst vid namn Chummy Bank som är ett engelskt fullblod på 11år, Chummy är utbildad till och med medelsvår dressyr! 

Mina ambitioner just nu är att komma igång och börja träna, och kanske till och med komma ut på tävlingsbanorna till hösten! 

Tidigare var jag en av ägarna till Big Lady Zola, henne kan ni läsa om under hennes flik som finns kvar här på bloggen. Tyvärr fick vi ta bort henne pga en tids sjukdom. Hon blev 20år och hon var av rasen Svenska varmblodstravare. Jag och min syster fick henne gratis och vi utbildade henne tillsammans till ridhäst. 

Jag lever efter mottot: Kunskap är inte svårt att bära, det mottot har jag fått efter en väldigt klok människa som bloggvärlden kallar Q. 

 

Namn: Madeleine Hanssen

Hej!