Stall Molke

Ja ni har nog förmodligen redan läst Beatrice´s inlägg om allt som sker med Zola. Tänkte skriva ner lite om mina tankar.

 

Jag går nu sista året på gymnasiet och har redan bestämt mig för att plugga vidare direkt på hösten efter studenten. Men nu när jag tänker efter jag har aldrig ens tänkt på att Zola kommer finnas då. Hon har aldrig varit i mina planer och det käns hemskt. Jag vill bara ha kvar henne så man kan lulla runt i skogen och ta små promenader tills den dagen hon verkligen inte orkar mer. Samtidigt vill jag att Beatrice ska få ha en till häst och utvecklas med som jag kan hjälpa till med när jag hinner. Men vi har inte råd att ha två hästar och det käns hemskt, vill inte att hon ska försvinna. Jag trodde att jag redan hade sörjt henne då vi fick reda på diagnosen, men nu när jag och min syster har börjat prata seriöst om Zola och hennes välmående har allt rivits upp igen. Vet inte hur många gånger jag har gråtit ut i Henriks famn. Allt känns bara piss just nu. Därför bloggar jag och min syster inte så mycket längre. Finns inget att säga, finns inget att skriva.