Hur jag blev medryttare på Peggy!
Jag hade tänkt att berätta för er hur jag blev medryttare på världens underbaraste ponny!
Allt började med när jag red på ridskolan då Peggy stod där, jag var liten, ungefär 9 år. Alla hade väldigt mycket respekt för Peggy på ridskolan, men hon var så underbar tyckte jag och jag blev så himla överlycklig när jag fick rida henne på lektionerna nästan varje vecka, för jag var typ den enda i min grupp som fick rida henne. Varje gång jag fick ställa upp henne i gången och borsta henne, jag var överlycklig!
Sedan fick jag reda på att hon skulle säljas till Josse då, men jag visste att hon skulle få det kanonbra och jag var så liten så jag blev inte så jätteledsen.. Men när hon försvann från ridskolan så saknade jag henne, mer och mer för varje dag.
Min mamma och Marre (stallägaren) har känt varandra väldigt länge, så de har alltid haft kontakt. Så i sommar för 3 år sedan, alltså sommaren 2009 på min födelsedag så fick jag veta av min mamma att hon hade pratat med Marre, hon berättade att de sökte medryttare till Peggy. JAG VART ÖVERLYCKLIG, jag minns känslan så väl, hela jag fylldes av glädje och glädjetårar. Jag skulle få träffa min saknade Peggy igen! ♥
Vi väntade hela sommaren tills vi bestämde en dag då jag skulle få åka och provrida henne. Det var en tjej som hade provridit henne dagen innan mig också.
När jag kom in i stallet för att träffa henne för första gången på kanske 4 år, så var känslan att få komma in i stallet och se henne framför mig helt underbar, jag ville bara springa fram och hålla om finaste hästen.
Provridningen gick kanonbra och Peggy tyckte om mig, så jag blev medryttare på henne, och jag har vart medryttare på henne i 3 år, i sommar.
3 OTROLIGT BRA ÅR, hon lär mig så mycket och jag trivs så himla bra med Peggy! ♥
♥♥♥♥
Allt började med när jag red på ridskolan då Peggy stod där, jag var liten, ungefär 9 år. Alla hade väldigt mycket respekt för Peggy på ridskolan, men hon var så underbar tyckte jag och jag blev så himla överlycklig när jag fick rida henne på lektionerna nästan varje vecka, för jag var typ den enda i min grupp som fick rida henne. Varje gång jag fick ställa upp henne i gången och borsta henne, jag var överlycklig!
Sedan fick jag reda på att hon skulle säljas till Josse då, men jag visste att hon skulle få det kanonbra och jag var så liten så jag blev inte så jätteledsen.. Men när hon försvann från ridskolan så saknade jag henne, mer och mer för varje dag.
Min mamma och Marre (stallägaren) har känt varandra väldigt länge, så de har alltid haft kontakt. Så i sommar för 3 år sedan, alltså sommaren 2009 på min födelsedag så fick jag veta av min mamma att hon hade pratat med Marre, hon berättade att de sökte medryttare till Peggy. JAG VART ÖVERLYCKLIG, jag minns känslan så väl, hela jag fylldes av glädje och glädjetårar. Jag skulle få träffa min saknade Peggy igen! ♥
Vi väntade hela sommaren tills vi bestämde en dag då jag skulle få åka och provrida henne. Det var en tjej som hade provridit henne dagen innan mig också.
När jag kom in i stallet för att träffa henne för första gången på kanske 4 år, så var känslan att få komma in i stallet och se henne framför mig helt underbar, jag ville bara springa fram och hålla om finaste hästen.
Provridningen gick kanonbra och Peggy tyckte om mig, så jag blev medryttare på henne, och jag har vart medryttare på henne i 3 år, i sommar.
3 OTROLIGT BRA ÅR, hon lär mig så mycket och jag trivs så himla bra med Peggy! ♥
♥♥♥♥
Kommentarer
Trackback
