Stall Molke

Hennes liv började 1992 den 21 April. Hennes mamma heter Lola senator och kommer ifrån Danmark och hennes pappa heter Big Spender och var en svensk framgångsrik travare med ett temprament.

Zolas travarkarriär vart inte så speciellt långvarig hon sprang på travet till 1996 tror jag, sedan vart hon skadad. Hon har en skada i vänster framben (skenbenet). Den skadan har vi inte märkt av på senare år, men under det första åren började hon markera när det ända man tänkte på var att "rida, rida, rida". När jag och min syster fick Zola var vi INTE redo att ha en häst alldeles ensama så jag tackar våran förra stallägare som hjälpt oss med Zola! 
(nu tappade jag den röda tråden, tillbaka till den)

Vi fick Zola för 6år sen, hon stod i Sundsvall hos våran förra stallägares grannes syster. Hon hade tre hästar sen innan, och var gravid så hon var tvungen att göra sig av med två stycken, och Zola var en av dem. Zola hade för mesta dels blivit skogs riden, då hennes man hade tagit över motionen av Zola. 
Innan Zola kom till den förra ägaren hade hon blivit hopptränad väldigt mycket, samt synts på några clearrounder.

När hon kom till ägaren innan var det dressyr som gällde för Zola innan hon fick bli en skogsmulle. 

Hur hon kom till oss då 60mil från Sundsvall är en ganska lång historia, men jag ska göra den kort!

Jag var medryttare på en häst som hette Mac, som min förra stallägare ägde, hon ville att jag och min syster skulle ha en egen häst, och när hon fick höra det från hennes granne att hans syster hade en häst som skulle skänkas iväg så tipsa hon oss om den. Först sa mamma och pappa NEJ, men med lite övertalande gick det. (lyckligaste dagen i hela mitt liv, hade tjatat i 13år på en egen häst)

När Zola kom till oss känndes det för ett tag att vi eller i alla fall jag hade tagit mig vatten över huvudet, Zola var ingen stor och trygg nordsvensk som Mac var, hon var inte en ridskolehäst som följde de andra. Hon var nervös, kunde inte stå still i gången själv, hon vart galen i boxen fall hon var själv inne. Hon var het, ibland gick det inte att rida ensam med henne. Det var inte min dröm av att ha en häst. Men allt detta lyckades vi lösa med det tog tid! 

- När man tog in henne i stallet själv och skulle bina upp henne, var hon galen, och gick bara rakt ut med en ur stallet, eller vart så pass nervös att man inte fick någon kontakt med henne.

- Boxen var inte hennes fridfulla plats om man säger så, när hon var själv i stallet och stod i boxen, undrade man ibland om hon skulle riva den eller hoppa över boxväggarna.

- Allmänt het när man red i skogen.

- Kunde vända hem helt huxflux. 

Alla dessa problem är lösta nu, ibland kan hon vara stressad i gången eller i boxen när hon är själv. Men det är väldigt sällan! 
Vända hem kan hon göra ibland men det är väldigt enkelt att övertala henne! 
Het är hon fortfarande, men det är något som vi kan hantera i dagsläget. Hon kommer alltid att vara en pigg häst, men nu är hon inte lika "explosiv" som hon var då!

Problemen berodde på att vi inte kände Zola, vi var inte redo för en häst helt enkelt.

En sak som jag vill tillägga det tog ca 3år att få Zola att stå själv i stallet, uppbunden i gången! - Har man ett problem så kan det ta allt från 1 månad till 3år som sagt eller mer att lösa det. Det är inget som blir löst på en natt, så ha tålamod!